onsdag 26 juli 2017

Jordens väg i tre delar


Jag plöjer sisådär 1.500 sidor om sekten Via Terra på Västra Dimön just nu. Skyndar mig att läsa eftersom maken vill ha böckerna direkt efter mig. Recensioner kommer inom kort! Det omkullkastade min tänkta semesterläsning lite, men så kan det bli ibland.

Jag kan konstatera att det krävs inte så kallad "stor litteratur" eller ens att man har ett särskilt märkvärdigt språk för att vara engagerande: här hemma har vi haft långa diskussioner om hur lätt det är att trilla in i ett skevt förhållande där ena parten har all makt och den andra blir alltmer viljelös och underdånig.

Nu ligger det ett bra tag bak i tiden för min egen del, men minnena är klara. En person med stark karisma kombinerat med en osund utsöndring av supersexig och jättefarlig kan lätt skapa sig stort inflytande över folk och förvrida huvudena på människor som i vanliga fall skulle sägas vara tänkande och smarta. Böckerna om sekten på Dimön visar tydligt på hur lätt det är att sugas in i en sekt eller en annan grupp där man inte längre bestämmer över sig själv.

onsdag 19 juli 2017

Rök


Bokens titel: Rök
Författare: Dan Vyleta
Originalets titel: Smoke
Översättare: Birgitta Wernbro Augustsson
Förlag: Bonnier Pocket, 2017
Antal sidor: 500

Föreställ er en engelsk 1800-talsvärld med stora drag av Charles Dickens romaner; där de fattiga är totalt utarmade, hungrande, smutsiga och nästan utan hopp, lever i rännstenen, äter mögligt bröd, behandlas värre än boskap, är klädda i tygpaltor så smutsiga att man inte längre kan föreställa sig vilken färg de en gång haft. Lägg så till smygande dimma, ondska, förtryck och oro.

Addera sedan en gnutta steampunk med glänsande mässingsrör, ångpuffande maskiner, läderremmar som spänns fast kring märkliga maskiner, tickande klockor och vetenskap som gränsar till fantasi. Det får mig att tänka på Jules Verne.

"Rök" handlar om skam, skuld, makt och klass. Överklassiga snorungar på den fashionabla men pennalistiska internatskolan där lärarna smyger med hemligheter i korridorerna om nätterna och där eleverna pryglar varann för att upprätthålla hierarkier. Gruvarbetare djupt nere i underjorden, fabriksarbetare i städernas misär. Religiösa fanatiker som gärna ser andras synd men inte sin egen. Slottsherrar, rika baroner, mäktiga män och maktlystna kvinnor.

Jag älskar sånt här! Det är lika uppslukande som att försvinna in i barndomens Narnia-värld - men i en eländig och smutsig Londonmiljö där husfasader och människor är impregnerade av svart sot.

Vi har nämligen förflyttats till 1800-talet, men inte i den verkliga historien, utan hamnat i ett isolerat England som helt brutit med kontinenten, där man förnekar all historia före 1600-talet och hatar modern vetenskap. Ett land där befolkningen lever med Röken. Ni får läsa mer själva, men Röken sipprar alltså ut ur människokropparna då man tänker fula tankar, skäms, är arg eller begår någon synd. Ingen människa kan följaktligen hålla sig helt ren. Ändå finns de - de vitklädda, rika, mäktiga. Hur bär de sig åt? Och hur ska resten av folket ta sig ur sitt rykande fängelse, där ingen kan dölja skamfyllda känslor?

Det är en tjock bok på 500 tättskrivna sidor, om unga Charlie och Thomas som blir vänner på den fina internatskolan och som under jullovet besöker Thomas stenrika och något mystiska faster på hennes slott. Där möter de kusin Livia, som lever ett helgonlikt liv och har lärt sig att trycka undan sina känslor så att hon bara släpper små ljusgrå puffar istället för hela slingor av mörkgrå stinkande rök.

De tre nästan vuxna ungdomarna befinner sig på fel ställe vid fel tidpunkt, skulle man kunna säga, för deras jullov tar en oväntad vändning och det är med knapp nöd de överlever.

Omdöme: De första fyrahundra sidorna är ren läsglädje, en flykt till en svunnen tid som aldrig ens har existerat men känns verklig. De avslutande hundra sidorna är däremot ett antiklimax, ett segdraget slut som kunde kortats ner avsevärt. Synd på en så härlig historia att upplösningen är både lång, tjatig och dåligt uttänkt.

Länk till boken på Adlibris: kommer vid lämpligt tillfälle.

lördag 15 juli 2017

Ester Blenda

När jag läste "Flugfällan" alldeles nyligen så fick jag åter igen höra talas om Ester Blenda Nordström. Det var inte så väldigt länge sedan jag fick lära mig att hon anses vara den första svenska wallraffande journalisten. Det var hon som skrev "En piga bland pigor" - utkommen redan 1914 - om hur hon tar anställning som bondpiga och sedan redovisar i reportageform hur slitigt det är. I "Flugfällan" berättas att hon under några år var gift med vetenskapsmannen och upptäcktsresanden René Malaise, med vilken hon bland annat reste till Kamtjatka.


Foto taget 1920: Ester Blenda Nordström, 29 år gammal. 

Nu stod det i DN att hennes reseskildring "Byn i vulkanens skugga" har getts ut på nytt. Vilket sammanträffande! Just som jag sagt att jag är nyfiken på denna Ester Blenda Nordström och hennes märkliga liv. Här är en LÄNK till artikeln och bokrecensionen.

torsdag 13 juli 2017

O-bokigt: Krollilja

Mrs B bad mig lägga ut en bild på min bisarrt dyra krollilja när den väl behagar blomma, så här kommer ett foto på hundrakronorslöken som slog ut igår:


Det var inte så här jag hade föreställt mig den. För det första så hade jag köpt några vita - och det har inte kommit upp en enda vit blomma i trädgården. Jag får väl ge mig till tåls. Det kan ta sju år (!) från att man har planterat löken...

För det andra så hade jag förvisso köpt rosa krolliljor med orange stänk, men då trodde jag att de skulle vara lysande i färgen, inte smutsiga. Inte alls kul färger! Och de ska ju krulla ihop sig till en krona - varför ser mina ut som att de inte riktigt orkar det?

Så här fina blommor hade grannen förra året (i år har de gått lös med grästrimmern och råkat kapa blomstängeln, tror jag). Jag fotograferade deras planta och beställde något som jag trodde var likadant, men nähä:


måndag 10 juli 2017

En etapp av 3x3 avklarad!

Bokbloggen Ugglan och boken har en lättsam läsutmaning i år, som passade mig. Den kallas 3 x 3 och går ut på att man väljer tre teman som man sedan läser tre böcker var inom. Exempelvis tre böcker från Zimbabwe, tre böcker skrivna av Dostojevskij eller tre böcker som handlar om amerikanska inbördeskriget. Helt valfritt!

Jag skrev ett inlägg HÄR med en snabb sammanfattning av vad alla deltagare valt för teman. Kan säga att det var väldigt spretigt och inspirerande!




Ett av mina teman var 3 x Neil Gaiman och nu har jag uppfyllt det. Har under senaste tiden läst "Odd och frostjättarna", "Kyrkogårdsboken" och "Den sovande och sländan". Alla tre var riktiga favoriter.

Nästa tema jag ska ge mig i kast med är 3 x Augustpriset och där har jag valt "Livläkarens besök" av Enquist, "Skraplotter" av Ekman och "Och i Wienerwald står träden kvar" av Åsbrink. Lite tyngre än ovanstående tre...


söndag 9 juli 2017

Den sovande och sländan


Bokens titel: Den sovande och sländan
Författare: Neil Gaiman
Illustratör: Chris Riddell
Originalets titel: The Sleeper and the Spindle
Översättare: Kristoffer Leandoer
Förlag: Bonnier Carlsen, 2015
Antal sidor: 69

Det var en gång en saga... och den var alldeles, alldeles underbar!

Jag passar mig noga för att säga för mycket - om jag själv fått glädjen att på var och varannan sida tänka "men va?" eller "å, är det HON!" eller "ahaaa, är det SÅ det hänger ihop!" så ska jag inte förstöra för någon annan. Historien är genialiskt sammansatt och ingenstans är den övertydlig.

Noterar att andra bokbloggare som recenserat har gjort likadant, medan dagstidningarna vräker på och berättar på tok för mycket. Till och med en så enkel sak som vilka som figurerar i boken är onödigt att berätta, det är nämligen inte alldeles självklart först utan blir en härlig upptäckt.

Så mycket kan jag säga, som att man bör läsa in sig på bröderna Grimms sagor om man inte redan kan dem utantill - de gamla, hemska, råa folksagorna som inte har några större likheter med pastellfärgade sagoprinsessor av idag.

Det här är makalöst bra! Jag kunde inte släppa boken när jag väl börjat läsa den. Den riktar sig till ungdomar men passar precis lika bra till vuxna (däremot verkligen inte till barn...)


Framsida - utan skyddsomslag.


Baksida - utan skyddsomslag.


Baksida - med det jättefina skyddsomslaget.


Ett av uppslagen.

Gruvligt hemsk, med oväntade och överraskande vändningar hela tiden. Ljuvliga illustrationer - titta noga på alla dödskallar, spindelnät, hemska troll och kavata dvärgar! Här är härliga sammankopplingar mellan kända sagofigurer, sånt fullkomligt älskar jag. Prinsessorna är unga, vackra, slanka och har midjelångt hår men de är också tuffa, bestämda, orädda och handlingskraftiga. Girl Power! Trånsjuka prinsar avfärdas med en trött suck.

Omdöme: "Den sovande och sländan" har allt för den som kan sina folksagor och tycker det är extra kul när de vrids om några varv. Om man dessutom uppskattar illustrationer så är den här ett måste. I just den här sagan förekommer dessutom inte en enda man som ska ställa allt till rätta eller som rider på en vit häst eller räddar några damer i nöd - tjejerna klarar sig själva. Jag kommer att läsa den igen!

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN med ett superfint omslag.


fredag 7 juli 2017

Favoriter under första halvåret


Idag är det dag 188 av 2017 års alla dagar. På dessa dagar har jag hunnit med 35 böcker. Det är en bok var femte dag ungefär. Låter rimligt med tanke på att jag visserligen läser mycket men också har haft fullt upp med jobb och annat sedan nyår.

Scrollade igenom recensionerna av de där 35 böckerna för att se vilka som var mina favoriter. Utan inbördes ordning var det dessa fem som jag gillade bäst: Flugfällan, Störst av allt, Tiden är inte än, Vänd dig inte om och Kyrkogårdsboken. Mycket läsvärda allihop!






Helgfrågan: Bok att vara nyfiken på

Helgfrågan hos Mias bokhörna denna vecka handlar om vilken bok man är mest nyfiken på i sin sommarbokhög. Oj, vad svårt!


Det är antagligen Anne B Ragdes nyutkomna fortsättning på Neshov-trilogin, "Det finns alltid förlåtelse". Jag har höga förväntningar på den eftersom jag tyckte så väldigt mycket om de tre tidigare böckerna, som numera har ett antal år på nacken.

Nya omslag har de tidigare böckerna fått, för att matcha denna senkomna fortsättning.


 Mina gamla pocketböcker är inte alls lika fina, gulnade är de också.


torsdag 6 juli 2017

Flugfällan


Bokens titel: Flugfällan
Författare: Fredrik Sjöberg
Förlag: Nya Doxa, 2012
Antal sidor: 233

Förra årets IG-nobelpris (även kallat det alternativa Nobelpriset) i litteratur gick till "Flugfällan" av Fredrik Sjöberg och det var i samband med detta som jag hörde talas om boken.

"Flugfällan" utkom dock redan 2004 och då nominerades den till Augustpriset, tillsammans med en bok om Kafka, en om hur man odlar på tak i storstäder, en om gamla tapeter, en om kvinnokamp och en om europeisk idéhistoria. Att nomineras utan att vinna var tillräckligt för att Fredrik Sjöberg skulle få se sin bok sälja "hyggligt bra" (enligt författaren själv, vilket är mer än 30.000 ex bara i Sverige) i ett drygt decennium efteråt och kräva ett antal ny- och omtryckningar under årens lopp. Den har översatts till danska, norska, tyska, franska, spanska, italienska, ryska, engelska och ett gäng andra språk (ja, jag är lite imponerad...).

Med sitt oansenliga omslag, konstiga titel och obegripliga innehållsförklaring blev boken direkt en favorit hos mig. Den har verkligen allt! Ett fantastiskt språk med underfundiga och precisa ordval, formuleringar som lockar till skratt, dråplig humor, precis lagom svärta och vemod för att balansera, ett personligt tilltal och djupt känt intresse för ämnet. Och ovanpå det så serverar författaren det ena spännande livsödet efter det andra.

Omöjlig att motstå! Det här är en sån där bok där jag skulle kunna skriva en blurb (blurp? blubb? alltså, en löjligt positiv text för förlaget att citera på bokens omslag) eftersom den verkligen är en liten pärla. Vilken berättarkonst!


Ester Blenda Nordström och hennes make René Malaise, under en resa till Kamtjatka.
Foto: Världskulturmuseernas samlingar.

Vi får veta lite om allt möjligt som har att göra med författaren själv - han är entomolog och samlar blomflugor - och hans roliga iakttagelser kring skillnaden mellan att forska på vackra fjärilar och fula flugor.

Allra mest får vi dock läsa om svensken René Malaise som verkar ha varit lite smågalen och åkte på upptäcktsfärder i gudsförgätna länder precis så som man gärna föreställer sig att välutbildade, förmögna unga män gjorde på den här tiden då fortfarande luftballonger till Nordpolen gav hjältestatus och ett välfyllt herbarium med pressade växter var obligatoriskt.

Herr Malaise utvecklade en flugfälla som används än i denna dag. Han var också gift ett kort tag med Ester Blenda Nordström som jag nu har fått ett enormt sug att läsa mer om (och av). Hon tycks ha varit en häpnadsväckande kvinna!

Omdöme: Klart Sjöberg skulle haft Augustpriset för "Flugfällan"! Nu blev det inte så, men jag uppmuntrar er alla att läsa boken och njuta av skrivkonst på hög nivå. Intelligent, påläst, tankeväckande och väldigt, väldigt roligt!

Länk till boken på Adlibris: POCKET