Författare: J. Ryan Stradal
Förlag: Riverrun, 2016
Antal sidor: 351 + en massa extra sidor med restips, recept, tack, bokklubbsfrågor etc
En gång för länge, länge sedan... var jag utbytesstudent i USA. Tanken var väl att hamna ungefär varsomhelst utom i svensktrakterna, men det var just dit jag blev skickad: till hjärtat av Minnesota, där var och varannan familj har skandinaviskt påbrå.
Jag har fortfarande kontakt med min amerikanska familj och med åtskilliga av mina highschoolkompisar. Jag har rest runt med dem i the Midwest - i North och South Dakota, Iowa och Wisconsin, staterna som omger Minnesota. Det är där denna bok utspelar sig och för mig blir det rena nostalgitrippen.
"Kitchens of the Great Midwest" är något så ovanligt som en bok där man hela tiden följer huvudpersonen på avstånd, som om hon snarare vore en bifigur. Jag gillar det! Det känns helt sannolikt att man skulle kunna skriva en sån här bok om en verklig person. Hurdan är hon om man låter pappan berätta eller kusinen, första pojkvännen, arbetskamraterna, konkurrenterna?
Eva föds in i en ung familj där pappa Lars är en utomordentligt duktig kock och där mamma Cynthia är en hängiven sommelier. Från sina första veckor i livet utsätts hon för sånt som små bebisars smaklökar inte brukar få känna förrän långt senare. Kanske är det just det som gör att hon senare utvecklar en alldeles unik talang för matlagning.
Förutom det ovanliga greppet att berätta Evas historia genom hennes omgivning, låter författaren oss följa hennes livshändelser strikt kronologiskt men med stora hopp och - vilket man sällan är med om som läsare - där han inte förklarar vad som hänt under tiden. Det är så underbart befriande, tycker jag!
Från ett kapitel till ett annat kan alltså Eva ha blivit tre år äldre och hennes mamma kan ha dött, men det får man veta litegrann i förbifarten. Eller hon kan ha flyttat, fått en fin anställning och gjort karriär men det nämns bara som en lös kommentar.
Gång på gång på gång underlåter författaren att redogöra för oss vad som hänt sedan sist (det vill säga förra kapitlet) och jag älskar det. Precis så är det ju i verkliga livet!
Det är som den där grannflickan som man är snäppet äldre än, som man "ser" när hon ligger i mammans mage, som man passar när hon är pytteliten, som man vet går i samma skola men många årskurser under en själv. Ibland ses man på gården, på gemensamma städdagar i området, man leker lite. Man hör att hennes föräldrar skiljs, man ser att hon flyttar med ena föräldern till en annan stad. Genom gemensamma bekanta hör man att hon strular och har åkt fast för något dumt. Åren går och man läser en tidningsartikel om henne, senare träffar man henne på en kurs eller hittar henne på Facebook. När man lär känna varann igen för att både hennes och ens egna ungar går på samma simskola är cirkeln på något vis sluten. Så känns den här boken.
Min bild: Eva kan äta så många starka pepparfrukter att hon närmast är att betrakta som abnorm.
Omdöme: Varm historia berättad i fragment där vi följer huvudpersonen från bebis till ung kvinna utan att egentligen komma henne nära - men det är ett stort driv i de fristående kapitlen och man måste få veta vad som händer härnäst.
Min utgåva är en storpocket med guldglittrande omslag.
Den finns också inbunden, med det här fina omslaget.
Och häftad ser den ut så här.
Den svenska versionen.
Länk till boken på Adlibris: ENGELSK STORPOCKET eller SVENSK POCKET och INBUNDEN
Låter som en intressant läsning :)
SvaraRaderaHela vår bokklubb uppskattade boken. Det är inte alltid vi är så eniga om en bok, men alla verkade tycka om blandningen av vemod och värme. Vi enades om att vi uppfattade kapitlen närmast som noveller, så pass fristående är de.
Radera