tisdag 30 augusti 2016

Rosengädda nästa!


Bokens titel: Rosengädda nästa!
Författare: Emma Hamberg
Förlag: Pocketförlaget, 2016
Antal sidor: 348

Vad är det här för dravel? undrade jag när jag hade läst de första korta kapitlen. Boken hade jag fått i present av en välmenande och mycket omtänksam bokklubbsväninna som nyligen mist sin ena förälder och som vet hur väl man kan behöva avkopplande litteratur när man är mitt uppe i en tung period i livet.

Jag har aldrig läst något av Emma Hamberg förr även om jag har koll på vem hon är. Det skulle inte fallit mig in att köpa en bok med en så fånig titel som "Rosengädda nästa!" och mycket riktigt tyckte jag att de första kapitlen var påfrestande. Som en B-variant av Fredrik Backman men utan den vassa humorn.

Naturligtvis ska det bli vänskap "över gränserna", författare verkar älska att tussa ihop folk av olika åldrar och göra dem till vänner för livet.

Här är det en 13-åring som älskar Serge Gainsbourg, har vattenkammat hår, går klädd i kostym året runt (enbart såna som är sydda på 1950-talet, gärna i glada färger) och vars favoritbok är "Främlingen". Visst, alla ska få vara som de är - men jag har lätt att storkna på barn som vill åka till Stanford på sommarlovet för att ta en kurs i fransk poesi... Bror, ja, han heter så, är så lillgammal så han borde få förtida rynkor. Han tar sig till Stockholm och möter där Tessan som är på rymmen från sitt usla förortsliv och Jane som hjälper skadade, vilda djur i sin trädgårdstäppa mitt inne i stan.

Naturligtvis kommer det in lite kärlek i bilden också, för dem allihop, men det är inte alls som jag föreställde mig att feelgoodböcker skulle vara. Bror gör mig lätt knollrig med sitt udda sätt, men de andra figurerna är tämligen realistiska som personer (dock inte allt de råkar ut för). Det är varmt, ombonat, mysigt som fluffig sockervadd.

Mitt foto: Gatuköks-Tessan förvandlas till en annan person när hon lär sig göra hollandaisesås och ägg benedicte...

Omdöme: Jag gillar inte feelgood och den här sortens glättiga romaner med en snudd på icke-existerande intrig. Men! Jag ger min väninna rätt i att det här var perfekt läsning i en jobbig situation. Där fanns inga orosmoment, ingen större igenkänning, inget som kunde skava eller såra. Det var bara übermysig och ganska fånig läsning från början till slut. Sammanfattningsvis en lugnande medicin - receptfri och utan biverkningar!

Länk till boken på Adlibris: POCKET

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar