måndag 19 februari 2024

Landsvägarnas drottning



Bokens titel: Landsvägarnas drottning
Författare: Karin Janson
Förlag: Printz Publishing, 2023
Antal sidor: 327

Vårt lilla förortsbibliotek hade författarbesök - Marie-Louise Marc och Karin Janson var där för att prata om sina böcker. Så himla trevliga att lyssna på och så fin stämning! Jag hade inte läst något av dem (trodde jag, men jag hade fel: bara veckan dessförinnan hade jag lyssnat på en ljudbok av Janson och dissat den, men ärligt talat begrep jag inte att det var samma författare) och blev väldigt nyfiken på deras böcker.
 
Jag köpte "Landsvägarnas drottning" av Karin Janson där på plats. Eftersom den har ett sånt omslag som 100% av alla feelgoodböcker har (stockfoton som klipps ihop till ett collage, vacker kvinna i förgrunden - i obligatorisk röd kappa eller blommig klänning - och vajande sädesfält/snöiga lundar/solroshav/lavendelodlingar, en taffligt inklippt katt och helst en röd damcykel också...) så hade jag kanske inte jättehöga förhoppningar om att det var en bok för mig. Jag är inte mycket för det här med feelgood, så är det bara. 

Rubriken på baksidan lockade ännu mindre. "Första delen i en charmig serie om uppbrott och nystarter - och underkläder!". Okej, så nu är man fast i en serie också? Och förlaget måste berätta för mig att det är charmigt? Och behåar?!?!

Men sedan sträckläste jag boken och förundrades över hur det glättiga omslaget rymde en handling som är långt mer komplex än en "charmig" historia om underkläder. Ja, jag gillade den! Det här är varken för gulligt, slisksött, overkligt eller romantiskt. 

Tvärtom har huvudpersonen Annie det rätt knepigt. Hennes man kanske inte älskar henne längre - och kanske älskar inte hon honom heller, när hon tänker efter. Tonårssonen är lite trulig och strulig, det går inte så bra i skolan och man får inte längre krama honom. Annie har haft bröstcancer och håller fortfarande på att återhämta sig efter behandlingarna. Taskigt också att kompisen Åsa ghostar henne efter alla år av vänskap!

Vad ska Annie göra med sitt liv, nu när halva har passerat? Hon vill ha en annan frihet och ett annat lugn. Vändningen kommer när hon hittar en fantastisk buss från 60-talet och bestämmer sig för att turnera Hälsingland runt med den och sälja behåar. Frågan är bara hur lätt och lönsamt det är?

Ja, jag gör en helomvändning. Jag gillar den här. Faktum är att jag har läst del två också, så förlaget fick rätt: jag fastnade!

lördag 17 februari 2024

Brotten som glömdes - 10 kvinnliga offer och förövare i 1920-talets Stockholm



Bokens titel: Brotten som glömdes - 10 kvinnliga offer och förövare i 1920-talets Stockholm
Författare: Gunilla Granqvist
Förlag: Storytel Original, 2021
Antal sidor/minuter: Jag läste e-boken, men ljudboken är 5 tim 32 min

I tio korta kapitel får vi följa tio kvinnor i Stockholm under 1920-talet, i små fragment av deras liv baserade på vad som gått att finna i domar och underlag inför rättegångar. De flesta av dem är offer, men någon är förövare. De flesta är unga och kära - eller har varit kära men är det inte längre - och i ett förhållande med en man som hellre tar livet av dem än fortsätter utan dem. 

Jag tyckte om att få en inblick i rättsväsendet för hundra år sedan men också i vanliga människors liv i Stockholm på den tiden. Vilka yrken de hade! Kläderna, maten, boendet, fritidsintressena. Gunilla Granqvist har levandegjort det hela på ett mycket bra sätt; jag kan verkligen se de trånga små lägenheterna framför mig, med möblemang och allt.

Till en början tänker jag att det är intressant att läsa hur samhället slätar över de manliga mördarnas fruktansvärda dåd, hur de slipper undan med mord för att de varit upprörda, förälskade, sjuka eller vad som helst som funkar som ursäkt. Men ju mer jag läser, desto mer tänker jag att det här är alltför likt dagens Sverige. 

Det är en obehaglig tanke. Även om man tar mäns våld mot kvinnor på ett helt annat allvar numera och även om straffen är strängare (vilket jag inte vet om de är, men om), så har morden exakt samma fasansfulla konsekvens då som nu:

1. Det blir tidningsskriverier, skvaller och snack - men efter en kort tid faller de döda kvinnorna i glömska. Alla dessa Ester, Alma, Emilia, Agda - de finns i vår tid med. Kvällstidningsrubrikerna skriker ut deras namn då som nu och visar leende kvinnor från svartvita foton medan brödtexten intill handlar om blodbad och dödsångest.

2. De unga kvinnor som dödades fick inte välja själva hur länge de skulle leva; sannolikt hade de helst velat bli många decennier äldre än de blev, sannolikt hade de velat ha familj och vänner och resor och upplevelser och allt det andra som förgyller livet - men de fick inte välja. Någon annan bestämde sig för att nu var det dags för den här människan att på ett plågsamt sätt sluta sina dagar. Horribelt.

torsdag 15 februari 2024

1795



Bokens titel: 1795
Författare: Niklas Natt och Dag
Förlag: Bokförlaget Forum, 2022
Antal sidor: 459

De unga männen Albrecht och Wilhelm, hantverkare och djupt kristna, har sökt sig till Stockholm för att komma bort från sin släkt i Tyskland (om jag minns rätt, det är nästan ett år sedan jag läste boken). De älskar varann på ett sätt som de knappt vill erkänna för sig själva och definitivt inte för sina familjer. 

Albrecht och Wilhelm blir lätta byten för rovdjuret Tycho Ceton, de vidrige mannen som vi mött tidigare i romanserien. Ceton är utstött och utfattig, men ser sin chans att återfå statusen bland Stockholms adel och borgare om han bara åstadkommer något alldeles spektakulärt. Han bokar Nya Dramatiska Teatern, slottet Makalös i Kungsträdgården, där han ska uppföra en så ohygglig scen så jag orkar inte ens skriva om den. De rika fyllbultarna i hans ordenssällskap måste inse att han är enastående som... tja, eventkoordinator kanske man skulle säga idag? Det är vidrigt.

Mycket i serien är vidrigt. Jag brukar kunna formulera mig utan upprepningar, men när jag ska beskriva 1793, 1794 och 1795 så är ordet "vidrig" det jag tänker på mest hela tiden. 

I den första boken var det lemlästade kroppar som torterats, i den andra är det en nygift brud som massakreras på ett sätt som nästan får mig att kräkas, i den här tredje boken är det de homosexuella pojkarna som plågas fasansfullt. Jag står faktiskt nästan inte ut.
 
I övrigt är den avslutande delen i trilogin på många vis tilltalande, trots att barn rostas levande, flickor tvingas prostituera sig, lättledda förståndshandikappade begår fruktansvärda övergrepp, ädlingar hängs och halshuggs, krymplingar misshandlas och mammor som mist sina barn blir som galna av sorg. Det är misär och elände på en nivå som inga andra böcker jag läst når upp till. 

Men! Här finns också spännande kopplingar till den svenska historien och underbara skildringar av staden Stockholm strax innan 1800-talet. Det är fascinerande att få en inblick i hur staden såg ut och fungerade, vilka yrken befolkningen hade och hur landets styre påverkade hela deras liv. 

Jag äcklas och älskar böckerna på samma gång. Tror aldrig jag kommer att läsa om dem igen, men är samtidigt så glad att jag har läst dem.

onsdag 14 februari 2024

Dagen är kommen



Bokens titel: Dagen är kommen
Författare: Ninni Schulman
Förlag: Bokförlaget Forum, 2022
Antal sidor: 563

Blev så himla imponerad av Ninni Schulmans deckare "Som vi lekte", så jag tänkte att jag nog borde läsa något mer av henne. Valde "Dagen är kommen", helt omedveten om att det är del sju i en serie - och den avslutande boken, till råga på allt. Det spelade dock ingen större roll, även om jag begriper att många av hänvisningarna handlade om relationsdramer och jobbförhållanden som utspelat sig i tidigare böcker.

En trevlig liten deckare som inte gjorde något större intryck på mig, men var god förströelse - och det duger gott. 

I huvudrollerna finns en våghalsig och fattig journalist, en polis som ska bli pappa vilken dag som helst, en annan polis som försöker börja ett nytt liv utan ex-make och ex-älskare, en tonårsmamma med en relation till en halvkriminell - och mordgåtans alla inblandade, såklart. 

Intrigen kretsar kring ett mördat, äldre par ute på värmländska landsbygden och parets tre vuxna barn. De ska fira jul tillsammans, men när de kommer hem till föräldrarna möts de av en fruktansvärd syn. Resten av jul- och nyårshelgen lever de under stor press att förstå vem som har mördat deras föräldrar och av vilken anledning.

Liiiite bättre korrläsning hade jag väntat mig av ett stort förlag. Min gissning är att exempelvis den yngsta dottern till det mördade paret fördes in i handlingen rätt sent - åldrarna stämmer ingenstans och ändras gång på gång - och det stör mig kopiöst att en släktgård värd fyra miljoner skulle ge barnen två miljoner vardera, vilket måste innebära att de är TVÅ, inte tre. Likaså att en person säger i ett telefonsamtal mitt i natten den 25 december (alltså strax innan den 26:e) att hen inte är tillbaka i civilisationen förrän "på annandagen". Okej? Annandagen är några minuter bort, är det inte rimligt att säga "Ja, jag fixar det - jag är tillbaka imorgon bitti!"?

Jag längtar efter fortsättningen på "Som vi lekte" men skippar resten av den här så kallade Hagforsserien.

tisdag 13 februari 2024

En resa till Doggerland väntar



Nu har jag något att verkligen se fram emot! En ny bok om Doggerland! "Tiga som muren" heter den senaste romanen om Karen Eiken Friis, kriminalinspektör på Doggerland, som har fått så många av oss att önska att den där underbara ögruppen kunde resa sig ur havet och bli verklig.

En flygbiljett till Dunker skulle vara toppen, men nu får jag nöja mig med en fejkad flygbiljett därifrån - och god läsning lite senare i veckan.

måndag 12 februari 2024

Raka vägen hem



Bokens titel: Raka vägen hem
Författare: Klara Grede
Uppläsare: Emma Peters
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2023
Antal minuter: 8 tim 0 min

Dysfunktionell ursprungsfamilj, olycklig kärleksrelation, strulig bonusdotter i tonåren, vuxna syskon som nöter på varann och som huvudperson en överpresterande kvinna som håller känslorna långt ifrån sig. Låter lite överlastat, men romanen känns inte alls så. Snarare verkar det rimligt att många av reaktionerna är följder av en trasig uppväxt.

Det handlar om duktiga, vackra, kontrollerade Isa som åker till sitt barndomshem för att planera sin fars begravning, vilket är absolut nödvändigt eftersom hennes mamma plötsligt har stuckit iväg utan att berätta vart. Isas otroligt självcentrerade och barnsliga lillebror Robin skuttar omkring och bakar sockerkaka och leker med ungarna och löjlar sig, vilket stör både Isa och Robins sambo. Storebrorsan Jack tar första flyget från USA där han bor och verkar som misslyckad manusförfattare, men egentligen har han inte tid för snart ska hans och makens första barn födas av en surrogatmamma. Isa är kylan själv och försöker styra, planera och hantera kaoset men lyckas inte så bra eftersom hela hon är ett enda stort virrvarr av känslor.

Det finns ett fjärde syskon, den strålande storasystern Indra, som dog ung och som ingen vill nämna vid namn eller någonsin prata om. Trots att hela familjen kraschade när hon dog och aldrig har återhämtat sig efter förlusten.

Isa tar med sig sin bonusdotter till släktgården, men funderar hela tiden på om hon alls vill vara ihop med flickans far - eller om hon ska satsa på sin förra kärlek istället, han som bor kvar i det lilla samhället och är lika charmerande som alltid.

Lysande uppläst av Emma Peters, hon är som vanligt en stjärna. Jag uppskattade romanen mycket medan jag lyssnade på den, men ska erkänna att jag alldeles hann glömma den mellan lästillfället i höstas och denna recension ett kvartal senare. Välskrivet och fint och inte alltför skruvat, får bli min sammanfattning.

lördag 10 februari 2024

Saffransdoft och längtan



Bokens titel: Saffransdoft och längtan
Författare: Siri Gustafsson
Uppläsare: EvaMaria Oria
Förlag: Saga Egmont, 2021
Antal minuter: 3 tim 38 min

Jag kunde inte sova. Låg vaken och stirrade i mörkret. Bestämde mig för att lyssna på en ljudbok och kollade vad som såg gulligast ut på Storytel och som helst hade med julen att göra, eftersom detta var i juldagarna. Fastnade för "Saffransdoft och längtan" utan att ha någon som helst koll på vare sig boken eller författaren.

Det här är extremt förutsägbart och mycket rart och en fantastiskt skön historia att lyssna till. (Bra människa som läser dessutom, sånt är viktigt.) Ung kvinna som har olidligt självupptagen pojkvän bestämmer sig för att hyra ett litet torp i Småland för att komma undan skånsk slaskvinter och en deppig jul. 

Tar med sig alla julprydnader och pyntar hyrstugan till tänderna. Bakar ohyggliga mängder kakor, godisar och lussebullar. Går promenader i snön, dricker varm choklad utomhus, njuter av tystnaden, blickar mot stjärnorna, tänder brasor i öppna spisen. Hyresvärden är en grinig äldre kvinna som minsann ska klara allt själv (fast hon inte gör det). Hennes snygge, tyste, charmige son råkar vara i bullbakande tjejens ålder och gillar romantiska filmer på teve...

Alldeles utmärkt när man faktiskt inte vill bli överraskad eller höra en enda twist till, utan fattar redan efter fem minuter att allt kommer att sluta lyckligt samtidigt som hela ljudboken doftar kanel, kardemumma, granbarr, tända stearinljus och nybakat vörtbröd.

fredag 9 februari 2024

They Both Die at the End



Bokens titel: They Both Die at the End
Författare: Adam Silvera
Uppläsare: Bahni Turpin, Michael Crouch, Robbie Daymond
Förlag: Quill Tree Books, 2017
Antal minuter: 8 tim 31 min

Vi är i New York någon gång i närtid, men en avgörande sak har hänt i denna framtid: Death Cast har lanserats. Det är en tjänst som innebär att den dag du ska dö blir du uppringd av en person som är anställd på Death Cast. Döden är inte resultatet av ålder eller sjukdom, utan av misstag, mord eller självmord. 

Du får veta att detta är ditt sista dygn och att du har maximalt 24 timmar på dig. Ingen kan säga när du ska dö eller av vad eller varför. Du kan inte förhindra det och inte köpa dig fri eller smita undan på något vis. Det enda beskedet gör, är egentligen att det förbereder dig på att du har mindre än ett dygn kvar att leva. Vad vill du göra med den tiden; de sista timmarna i ditt liv? Vad gör dina föräldrar? Hur ställer sig dina bästa vänner till beskedet - om du alls berättar för dem, vill säga?

Berättelsen utspelar sig under drygt ett dygn, då vi möter några unga människor i slutet av tonåren men början av vuxenlivet. De - eller deras älskade - kommer att dö. Det här är berättelsen om deras sista timmar och vad de valde att göra av sin utmätta tid.

Det här är en "unga vuxna"-bok, men jag tycker den funkar lika bra för oss som är mer än fullvuxna. Under värsta julstöket lyssnade jag på den och älskade den. Lite otippat! Det är tre olika uppläsare, alla väldigt bra, som iscensätter berättelsen och ansvarar för varsin huvudperson. Jag lyssnade på en engelska ljudboken och det var inga som helst problem att hänga med, tvärtom.

Gillade verkligen. Hade svårt att slita mig från boken. Läs!


torsdag 8 februari 2024

Ödet och hoppet



Bokens titel: Ödet och hoppet
Författare: Niklas Natt och Dag
Uppläsare: Martin Wallström
Förlag: Bokförlaget Forum, 2023
Antal minuter: 17 tim 48 min

För min del hade den här ljudboken kunnat få vara 27 timmar istället för 17. Jag älskade den! Språket, handlingen, historiebeskrivningen. Allt! 

Om du har läst någon av Natt och Dags 1700-talsböcker och tänker att du aldrig mer vill konfronteras med allt äckel, övervåld, tortyr, skräck och fasa - då kan du ändå läsa "Ödet och hoppet" för den liknar inte alls de tre Stockholm Noir-böckerna. Här förflyttas vi ännu längre bak i tiden, ända till början av 1400-talet.

Det handlar om unge ädlingen Måns Bengtsson som inte vill sitta och ruttna på familjen slott, utan lämnar sina curlingföräldrar för att dra ut på äventyr. Han träffar den beryktade Engelbrekt som leder ett (spännande) uppror och som tar Måns som sin stalledräng - väl medveten om att det är en ung adelsman han behandlar så. Dessa två blir oskiljaktiga. Hemma väntar föräldrarna oroligt och undrar varför inte Måns kommer hem, utan är ute i åratal på sina strategiska resor genom Sverige. 

Jag fastnar totalt i det här, sugs helt in i berättelsen, känner kylan från borgarnas stenväggar och doften av de varma hästarna, hör de sprakande lägereldarna och skäms över de maktgalna männens tölpaktiga beteenden. Och så gillar jag att kvinnorna lyfts fram som starka individer, inte bara något vackert att se på eller göra barn med.

Att så många av namnen är personer jag redan känner och så många av händelserna är bekanta i vår svenska historia borde kanske göra romanen mindre spännande; det är bara att googla så får vi veta slutet. Men nej, det är helt egalt för mig. Snarare är det än mer tilltalande att de här personerna som bevisligen har levt och satt sitt avtryck i historien, får liv igen genom Niklas Natt och Dag. Han broderar ut historiska fakta så mästerligt så man kan tro att han hittat någons dagbok från 1400-talet. 

Hurra, vilken bok! Toppbetyg för "Ödet och hoppet" från mig.