onsdag 28 september 2016

Pyspunka


Idag ska jag ta itu med mitt liv igen. Jag ska bara gå ut i ösregnet med lånehunden först, sedan ska jag vara duktig och ägna mig åt mitt jobb.

Men det är som om jag har pyspunka. Ambitionerna finns och i viss mån även ett sug efter att faktiskt "ta itu". Problemet är bara att koncentrationen inte räcker särskilt långt, inte orken heller.

Jag känner mig som en ballong som släpats hem efter barnkalaset och sakta, sakta, sakta töms på luft och skrumpnar ihop till en ful knorvig plastpåse på golvet. - men inverterat. Jag går åtminstone mot det bättre, jag fylls med lite mer luft för varje dag, en dag är jag åter rund och färgglad.

Jobbet, bloggen, huset och vännerna blev lidande i våras då min älsklingshund dog. Nu är det ännu värre. Nu är det mitt livs upphov, anledningen till att jag finns till, min allra närmaste släkting - min mamma. Saknaden är förlamande.

Sorgen lindar in mig i ludd och gör att det mesta utanför passerar obemärkt förbi. Orkar inte ens bry mig, det är mycket som blir oviktigt. (Så många världsliga ting som vi retar upp oss på och blir arga över. Kan vi inte bara strunta i allt det där fjuttiga?) Mitt i all sorgen har jag fått erfara den största glädjen också, all omtanke och värme, all kärlek från släkt och vänner, all innerlighet och äkthet som kommer fram när vi skalar av oss det ytliga.

-

Jag läser men det går långsamt. Först var det Lee Child som tog på tok för lång tid, nu är det Kazuo Ishiguro som jag segar mig igenom. Det får ta sin tid. Bloggen är ett frivilligt projekt och jag kan bara hoppas att läsarna stannar kvar.

Idag är en perfekt dag för att läsa Ishiguros "Begravd jätte", en underbar bok om ett forntida och knappt befolkat England med gröna kullar och klara vatten, munkar i kloster och drakar i bergen, riddare i rustning och vandrare med ett knyte på ryggen. Njutbar läsning! I synnerhet i regn och rusk idag, med en kopp te i soffan, insvept i en yllefilt. Schablonbilden av medelålders bokälskande kvinna! Men just idag ska jag vara duktig och ta itu med mitt liv igen.

söndag 25 september 2016

Tillbaka till stenåldern

Den fina bilden snodde jag från bibliotek.staffanstorp.se


Jag lyssnar inte på böcker. Men tydligen borde jag, för det är dels det uråldriga sättet att berätta och föra vidare en historia och dels det moderna sättet i en stressad samtid.

Igår var det en artikel i DN Kultur om Storytel och ljudböckernas frammarsch. Jag vet inte ens hur man gör för att kunna lyssna på en ljudbok, inser jag. Har inte tyckt att det är något att forska i heller, eftersom det närmaste jag har kommit - CD-skivor med inlästa böcker - är urtråkigt. Jag föredrar alla gånger en pappersbok att läsa ifred.

Extrem överlevnad - och sexiga brudar!



Nu har jag läst klart min Jack Reacher-bok av Lee Child, men ska inte recensera den förrän om en vecka då vi hunnit ha vår bokklubb. Kan säga att det var lite speciellt att läsa om en man som påminner fysiskt om min brorsas leksaksgubbe på 1970-talet - Big Jim - kombinerat med min egen teveälskling Bear Grylls. Ett tag följde jag slaviskt vartenda program med Bear Grylls, mannen som tagit överlevnad till en ny nivå. Jack Reacher är som en äckligt snygg blandning av dessa båda och dessutom omges han av läckra tjejer, snabba bilar, vanställda skurkar och kallblodiga mördare.

tisdag 20 september 2016

Misslyckad tematrio om Göteborg

Här gick jag och väntade på att Lyran skulle lägga upp en inspirerande tematrio igår måndag, men så GLÖMDE hon! Och hela tisdagen hann nästan passera innan det äntligen kom upp ett tema. Klickar mig snabbt in när jag ser att det äntligen kommit upp något nytt. GÖTEBORG! Göteborg? Vad tusan. Jag har väl inte läst någon bok om Göteborg.

Det här blir en misslyckad tematrio för jag har nog inget att säga om Göteborg. Kan inte påminna mig några böcker som utspelar sig där.

Okej, om jag rotar i minnet så finns ju den där doku-romanen som jag gick så hårt åt i början av sommaren: "De bortglömdas skuggor" av Karin Edvall. Där avhandlas fnask och fnulputtar i Göteborg för hundratals år sedan.



Nästa förslag är inte helt klockrent, men jag har inget bättre att komma med. Maria Ernestam har en rad böcker som utspelar sig på svenska västkusten, dock inte specifikt Göteborg. I "Alltid hos dig" och "På andra sidan solen" utgår man dock från livet i Göteborg förr i tiden. Ernestam är en av mina stora favoriter, så ruggigt bra! Men just de här två är väl de sämsta hon skrivit.


Känner att jag måste ta tag i det här. Det kan inte vara rimligt att det är så svårt att hitta romaner som utspelar sig i Göteborg!

torsdag 15 september 2016

Det härliga med en bokserie som aldrig tar slut

Nu har min bokklubb valt Lee Child till vår nästa träff. En helt ny bekantskap för mig. Hade aldrig hört talas om människan och visste inte ens om det var en man eller en kvinna (nu vet jag att det är en man och att namnet är en pseudonym för Jim Grant).

Böckerna om tuffingen Jack Reacher är tydligen storsäljare. En sorts blandning av Rambo och James Bond, skulle jag säga så här långt - men jag har inte läst klart boken och det finns tjugo (20!) i serien, så det är bäst att jag inte uttalar mig för kategoriskt.

Är det här något ni har läst? Jag kan inte påstå att jag är överförtjust i huvudpersonen eller för den delen snacket om onda skurkar, sexiga tjejer och coola vapen men jag tilltalas av detta att följa en romanfigur under en lång tid och genom många äventyr.










tisdag 13 september 2016

Om man vill ha följare...

Fick en fråga via mejl, från en person som undrar om man kan prenumerera på mina inlägg. (Smickrande!) Jag vet inte. Kan man?

Som jag förstår det, så kan man scrolla allra längst ner på sidan och där står "Prenumerera på: Inlägg (Atom)", en klickbar länk som jag förmodar leder någon vettig stans.

Men många bloggare använder ju särskilda verktyg för det här, har jag sett. "Följ mig på bloglovin´" står det. Är det något att ha? undrar en novis.

Illustrationen norpade jag från pallin.net


Tematrio: Bibliotek


Det var evigheter sedan jag var med i en tematrio, men denna vecka tycker Lyran att vi ska skriva om fiktiva texter som handlar om bibliotek, läsning, böcker, bokhandlar etc. Det var ju rätt lätt!

Rosens namn av Umberto Eco
Denna underbara bok om medeltida munkar som är så elaka och förslagna! Inne i klostret finns ett makalöst bibliotek och i skrivsalarna sitter munkarna och illuminerar anfanger med bladguld och målar helgon i marginalerna. Alla läsare minns väl det storslagna bokbålet (jag skriver inte ut det tydligare än så, eftersom det riskerar att förstöra för dem som inte läst boken)? Jag älskade den romanen, läste den flera gånger.

Den oändliga historien av Michael Ende
Läs boken istället för att se barnfilmen! Skolpojken Bastian drömmer sig bort från ett händelsefattigt liv genom att läsa boken "Den oändliga historien" som han stjäl på ett antikvariat. Han sugs in i handlingen och blir faktiskt en del av den. Tänkvärd och spännande historia som passar alla åldrar.

Mordet i Eiffeltornet av Claude Izner
Underhållande, fånig mysdeckare att ha i handväskan och plocka upp när man åker pendeltåg. Huvudpersonerna driver en liten boklåda i Paris vid Seines strand i slutet av 1800-talet. Lite mord och lite kärlek och en god portion dammiga böcker förekommer.

tisdag 6 september 2016

Minns du den stad


Bokens titel: Minns du den stad
Författare: Per Anders Fogelström
Förlag: Albert Bonniers Förlag, 1964
Antal sidor: 314

"Mina drömmars stad" utkom 1960, "Barn av sin stad" utkom 1962 och "Minns du den stad" utkom 1964. Per Anders Fogelström verkar ha jobbat som besatt för att ge ut de fem böcker som beskriver Stockholms utveckling från mitten av 1800-talet och hundra år framåt i tiden.

Jag drog mig länge för att läsa böckerna, även om jag insåg att det hörde till allmänbildningen att ha gjort det. Men de är fantastiska! Lättillgängliga, ett bra driv, engagerande och lärorika.

Man bör vara genuint intresserad av historia eftersom Fogelström är noga med att berätta detaljerat om industrialismens framfart och arbetarrörelsens tillblivelse, mängder av yrken som helt enkelt inte finns längre, mat vi slipper äta, bostäder vi inte behöver bo i.

Det är nog också en fördel att hitta hyfsat bra i Stockholm, för det förekommer täta beskrivningar av hur hela kvarter växer fram, berg som sprängs, gator som stenläggs, stugor som rivs och ersätts av flerfamiljshus. För oss som kan vårt Stockholm är det otroligt spännande och jag tror man missar en dimension om man inte vet var de olika gatorna är belägna.

Nu har vi hunnit fram till sekelskiftet och får följa Emelie under 1900-talets början, då staden växer så det knakar och arbetarna strejkar för bättre villkor. Hon släpar på Bärta, som super och slarvar istället för att ta hand om sina fyra småbarn. Hon har redan hand om Bärtas äldste son, Gunnar, som ju är Emelies brorson - men det är fortfarande hemligt. Dessutom bor svägerskan Jenny hos dem tillsammans med sin lilla dotter Maj, nu när Emelies bror Olof är död och hans änka behöver hjälp med husrum och barnpassning.

Emelie är ogift och barnlös, men har ständigt en skara ungar runt sig som förväntar sig mat och kläder. Hon sliter för att ha råd att försörja dem alla. Varje dag går hon till tvålfabriken där hon blivit föreståndarinna - men när storstrejken bryter ut i Stockholm måste hon välja: lojalitet med arbetsgivaren som ger henne en bra lön eller med de fattiga arbetarna som strider för bättre arbetsvillkor? Hur hon än väljer blir det ödesdigert.


Recension av Mina drömmars stad (del 1)


Recension av Barn av sin stad (del 2)

Omdöme: En historiebeskrivning som är omöjlig att inte dras med i, där vi ser stadens snabba framväxt och hur livet förändras för stockholmarna under 1900-talets första årtionden. Det är ofattbart att det bara är hundra år sedan rivningsfärdiga stugor hängde över bergskanterna på Söders höjder, fulla av svältande och loppbitna barn med slutkörda föräldrar som bokstavligt talat arbetade ihjäl sig.

söndag 4 september 2016

Sista sockerärterna


Min mamma sådde de här sockerärterna, men hon får inte skörda dem. För all del, jag är helt säker på att hon skulle vilja att jag åt upp dem - men jag önskar att hon fanns kvar och kunde säga det själv, plocka dem till mig, och att vi båda skulle veta att det skulle komma fler nästa år och året efter det.

Jag önskar att hon skulle ringt på min födelsedag förra veckan och sjungit "Med en enkel tulipan..." som ingen annan människa gör eller någonsin mer kommer att göra.

Jag trodde att tiden tillsammans var oändlig. Sånt här händer andra, inte mig! Andras mammor dör, inte min. Jag kommer att sakna henne resten av mitt liv.

---

Det kan hända att det blir stiltje på bloggen nu. Försöker läsa men det är som att orden inte går in. Jag begriper knappt vad det står. I vanliga fall brukar böcker vara mitt botemedel på allt, men just nu fungerar det tydligen inte.